söndag 20 januari 2008

Promenad

Jetlag, alltså! Vaknade vid halv fem på morgonen, pigg som en lärka. Eftersom min begåvning inte vet några gränser överhuvudtaget gick jag dock inte upp, utan låg kvar och funderade över livet ett litet tag. Vila är inte lika bra som sömn, men nästan. Gick ned i lobbyn, där väskorna från igår kommit fram – rätt så skönt, eftersom alla mina tröjor låg i en av dem! Pratade lite med conciergen, som alltså är en dam anställd bara för att man ska kunna fråga henne vart man kan gå och vad man kan göra... hotellinformation +, liksom! Soluppgången var enastående vacker, vårt rum vätter som jag skrev tidigare mot öst, så vi ser the strip och en massa färggranna hotell och sådär. Själva rummet är också fint, med en stor säng och så. Digitalkameraköpet har blivit uppskjutet till imorgon, men Marie har knäppt bilder på rummet och sådär med sin mobil. Sedan, efter lite lojt strosande i lobbyn, var det dags för frukost. Vi bestämde oss för buffé.

Oj.

Själva bufféinsläppet ligger i direkt anslutning till casinot, där man sprutar in syrgas tidigt på morgnarna för att folk ska piggna till och spela mera (!), med heltäckningsmatta och kristallkronor och sådär. Efter att ha betalat blir man visad av en servicedam till sitt bord, där man kan beställa dricka och annat som man kan tänkas behöva. Meny finns inte, för om det man vill ha att dricka inte finns på plats så kutar alltså servitören iväg till baren och hämtar. Sedan tar man en tallrik, och en skylt säger att det är förbjudet att ta på samma tallrik två gånger. Själva platsen där man tar maten är kanske sextio gånger tjugo meter med två stationer i mitten där det står två kockar och lagar omelett av ingredienser som du tagit själv från en lång radda. Det finns färsk frukt, bröd, färskost, fil, yoghurt, omelett, äggröra, bacon, korv och sådär. Och så finns det rostbiff, grillad kyckling, färsk lax, marinerad svamp osv för den som kanske vill ha mer brunchbetonat. Och så finns det stek, gryta, pannkakor, fattiga riddare, sylt, grädde, krabb-ben och olika såser, ifall det är mer som en lunch kanske. Och så en mongolian barbeque där man tar själv så grillar kocken, kinsesiskt, grillspett, en hel jävla hylla med olika kakor och grejor som var högre än vad jag är (och som du absolut inte kan hitta en lika stor på något konditori i örebro eller lundeller kanske ens i stockholm), och så bara fortsätter det i all oändlighet. En upplevelse av rang, måste jag säga! Det blev ju inte sämre av att vi drack mimosa (hälften apelsinjuice, hälften champagne) till, och att sagda dryckjom ingick... det är man ju inte precis van vid. Så jag är rätt så glad i hågen! Toaletterna var jättestora, och man behövde inte visa kvitto för att få gå in igen när man lämnat buffélokalen... jag vet inte, alla har ju hört tusen gånger att det är sådär stort och svulstigt, men jag vill inte sammanfatta som “helt otroligt” för det gör verkligen inte upplevelsen rättvisa. Jag är awe-struck inför buffén, man kunde liksom bara skratta högt i vantro när man såg den (och det gjorde vi),och då är den ändå ingenting mot den buffé som jag tjatat hål i huvudet på mina örebrovänner att jag ska gå på, den på Wynn. Mer det blir nog mer om den senare här i inlägget, eftersom jag skriver detta på förmiddagen men tänkte posta alltsammans ikväll. Sammanfattningvis; föreställ dig allt på ett bräde som du vill äta till frukost, brunch och/eller lunch samt vilket bakverk som helst till efterrätt och en drinkmeny som innehåller precis allt du kan tänka dig. Alltsammans vällagat, och väldigt flottigt.

Jag var just där. $12.95.
Det här blir nog inte så dumt... =)

Så där går vi på eftermiddagen, lugnt strosande, och vad får jag syn på? En Lamborghini Gallardo som står parkerad bredvid en Ferarri Maranello på en parkeringsplats! Bägge står det “hyr mig” på! Feting! Jag fattade direkt att jag inte skulle ha råd, och det hade jag inte heller ($1200 för gallardon exklusive försäkring i fem timmar, jotack), men bara tanken var god nog för en liten stund. Detta tilldrog sig då jag och Marie skulle ut och handla, vilket istället urartade till en tretimmarspromenad. Under vilken vi kom sisådär hundra meter från hotellet. Max. Det finns bara så otroligt mycket att se på och uppleva. Hotellen är sådana helhetsupplevelser, med barer och affärer, span och shower. Jag trodde att det skulle bli enformigt, men man tänker liksom inte på att man varit inne på samma ställe i en timme när man gjort fem olika grejor därinne. Det är inte ikea, precis...









Yoshi, om du hade varit här hade vi delat på en sådan här liten rackare i fem timmar. Det hade kostat 140 dollar var, och jag kommer att drömma om det inatt.

I Maries blogg så står det en del om vad vi såg, men en särskild liten paragraf måste tillägnas syrebaren! Där, inklämd på en ytteliten yta mellan trottoaren och en helt annan affär, finns alltså en disk och tre stycken massageapparet uppställda. Vid disken så står tre stycken prylar som ser ut lite som en automatisk popcornmaskin på bio, fast utan popcorn. (Den rådige inser här att “ett akvarium” hade varit en lika precis och mycket kortare beskrivning). Däri finns fem olika drinkar, typ “sex on the beach” och sådär, utmärkta med etiketter. Vad gör man här? Man sätter sig ned, trycker in en plastslang i näsan, betalar, och får sedan välja medelst knapptryckning vilken av dessa fem drinkar det ska bubbla syrgas genom och upp i nosen på en. På andra sidan är tre maskiner, som ser ut som ett solarium av genomskinlig plast. Där lägger man sin lekamen, fast det är som en sovsäck av plast däri så man aldrig kommer i kontakt med själva insidan. Sedan börjar den automatiskt att massera en med högtrycksvatten! Mycket märkligt såg det ut, och jag gillade inte tanken på att ligga och se utsatt ut mitt vid trottoaren, annars hade jag nog provat.

Mera negativt är att det står mexikaner, en del uppenbart drogpåverkade, och delar ut flyers med bilder på horor som man kan köpa på bordellerna utanför staden. Överallt. Det känns lite sjaskigt... nu är det dags för någon sorts apsen lunch (hon är typ sex på kvällen här nu), och sedan är det dags för mig att dricka någonting starkt... =)

Och en sak till! Jag pröjsade just 30 dollar för att ha internet här hela tiden, så nu kommer nog uppdateringarna mer frekvent. Skriv för all del kommentarer, om ni orkar.

1 kommentar:

Emelie sa...

Vad schysst ni verkar ha det! Det var verkligen en läcker bil, precis så läcker så att man hade velat vara där för att se dem.
Bilderna på området, som Marie har på sin blogg, är verkligen läckra. Det hela SER laid back up, men jag måste fråga - hur är folket där? Amerikaner har man ju hört rätt mycket om, både bra och dåligt.
Men, som sagt, sjukt skönt att höra att ni har det bra!
En annan har träningsvärk och skall bege mig till universitetet för första föreläsnignen (huga!). And keep up the good work, vad gäller bloggandet!
/Emelie