Jävla skit III

Jaha... nu har vi checkat ut från Bellagio och fått tillbaka alla våra grejor. Inget luktade rök, inget var vått. Attan! Det bästa hade varit om det luktade lite rök eller var lite fuktigt, så vi kunde få kosing och behålla grejorna. Nu är vi på McCarran airport och väntar på vårt plan till washington D.C. eftersom vårt vanliga plan blivit försenat av den här bibelsidetunna dimman som hänger här utanför. Force Majeure? Mer som Force de Souris, men de kan inte flyga i det av någon anledning. Fegisar. Så nu ska vi åka till Washington D.C., ingen av oss orkar dra tillbaka till stan för vi är rätt så trötta på Las Vegas nu, och så ska vi idla bort hela dagen imorgon i rikets första stad. Enda goda nyheterna är att flighten är direkt till köpenhamn, så vi slipper iallafall byta. Men vi är inte hemma i örebro förrän tisdag.

Förresten, tänk er följande scenario;
Vår hjälte tittar sig om med fokuserad, dock hetsig blick i hotellrummet. På dörren bankar onda lakejer, beväpnade med bössor och onda blickar! Han ser sig om efter flyktvägar, dörren håller ine för många slag till från gossarna utanför. Fönstret! Han springer fram och öppnar, men utanför surrar beväpnade helikoptrar, på gatan skäller hundar och det är många, många våningar ned till den skoningslöst hårda asfalten där nedanför. Men! Det finns ju en list att stå på! Prekärt smal, men kraftigt tilltagen med barocka mönster på undersidan. Perfekt! Vår hjälte klänger ut genom fönstret just samtidigt som dörren splittras till kaffeved av lakejerna som hittat en murbräcka i någons bröstficka. Det är inte långt till nästa fönster, och därinne vajar gardinerna som enda ledtråd till vart vår hjälte tog vägen! Då.
Knäx.
Vår hjälte faller skrikande ned till marken och mosas till kalops mot trotoaren, eftersom sagda avsats är belägen i Las Vegas, och därför är gjord av frigolit.
Titta på bilderna från branden vid Monte Carlo, om ni kan hitta dem på internet. Där ser ni tydligt hur de fina stenavsatserna har -smält- undan och trillat ned på gatan. Det är för att de är av frigolit. Träsniderierna i taket på Bellagio? Frigolit. Kanske gips. Gjutjärnsänglarna i entrén till Wynn? Frigolit.
Tar udden av det hela ganska rejält när man vet om det, för då kan man inte sluta tänka på det.

Kollade på barnprogram på tv igår, på the christian network. That's some scary stuff!

En annan sak som jag retar mig på och som ska bli skönt att komma ifrån är att bli så särbehandlad. Jag och Marie får märkbart sämre service för att vi har långt respektive kort hår och inte ser ut som alla andra med pikétröja och illasittande jeans. Folk stirrar oförskämt, och detta när jag står bredvid någon koreansk dvärg som rymt från cowboyskolan med deras största hatt samt Elmo med hockeyfrillan och de hundra extra kilona.

Det, och rasismen. På Bellagio är gästerna vita och personalen bruna. På Monte Carlo likadant. På IHOP är några av gästerna mexikaner, men där kan personalen inte ens engelska. Macdonalds? Vita gäster, brun personal. På gatan? Vita fotgängare, bruna gatuförsäljare. Taxi? Vita passagerare, bruna förare. Det är alltså ingen liten tendens som man kommer att tänka på efter ett tag, utan det genomsyrar verkligen hela det här samhället.

Avslutningsvis så vill jag bara påpeka att CNN's nyhetsbevakning av de amerikanska primärvalen sponsras avv americaspower.org. Deras slogan?
Clean Coal - the way of the future.

När jag kommer hem ska vi dricka sprit och bränna flaggor.

Fire, fire, fire

Ok, this is gonna be in english since this computer, borrowed from the nice folks at the Bellagio where were staying now, doesn't have a swedish keyboard.

So we're out taking a walk, looking at the Paris hotel which is made up to look just like paris (it looks like paris the same way crisps look like potatoes - flatter, more colorless but definitely the same shape if you hold it up to the sun), when we get a phone call from dad.
Hello?
Are you at the hotel?
Nah.
Great, 'cause its on fire. Can you go get Zofia?

So we go over there, speculating what happened, how much of it is on fire and such... dad told us it was the top three floors, but he's not really the premium source of information. When we get there, we see a huge billowing black cloud of judgment day smoke, fire jetting out the windows (we later found out it was actually just the windowframes that were burning, but it looked scary), helicopters, paramedics, cops closing off the Strip and megaphones going "Stay out of the street, go inside" over and over in a monotonous, warzone-like way. That got the adrenaline going, i'll tell ya that much! The top three floors were on fire at that point, and it later spread down to the top four floors... which is where we were staying. As far as we could tell from the ground, our corridor wasn't in the fire, but we do believe that all our stuff has been smoked to a fine hickory finish, and probably the sprinkler system went off and has as of now turned all our stuff into moldy, cooked mush. One such smoked, cooked item would be my new leather Jacket. Holy burnt leathery bacon, batman! Also my new three-piece suit. And all the stuff i've bought here. Like my new harley sweater, and a book. Okay, i'm just whining now, let's move on.

So after a bit of a hassle, we got relocated to the Bellagio ("Would you like the Bellagio or Treasure Island?" he asked us... is that even a question?) where our stay is complementary except for the minibar. And wow! The room is huuuuuuuge, the drapes are electronically controlled from the walls, the lighting is nice, the bathroom has a shower AND a bathtub instead of the two-in-one we had at the monte carlo, and they've set up a "crisis center" (americans, huh?) where they furnish us with food, they let us borrow these computers and if we go out shopping for underwear, deodorant, toothbrushes and stuff like that we just keep the receipt and they're gonna reimburse us. That's classy, that's taking responsibility. What would you get in sweden? "Talk to your insurance company, we don't pay unless the fire was started by renegade groundhogs with flamethrowers and you should keep extra toothpaste in your shoes just in case anyways". They're also going to reimburse us in full, they claim, but i don't know.

What else? Had breakfast at ihop. Took a walk in the wrong neighbourhood.
My only regret is that i wasn't in the casino and swope (past tense of "swipe", possibly it could be "swupt") ten million dollars in chips. We'll see when we get home.
If we get home. Woooooo...

Zoot Suit Riot

Okej, så sen åkte vi till the Voodoo Lounge, som ligger på 51:a våningen på Rio. Man kommer dit i en glashiss, utsikten är rätt awesome och man måste tryckutjämna flera gånger på vägen upp för att det är så högt! Väl där är det två våningar med UV-voodoo-tema, buffé med räkor och potatismos och grejor (som jag inte åt av), och en balkong med u-t-s-i-k-t! Hela Vegas ser man, och så var det natt och sådär och en riktigt fet gul ekvatormåne hängde som ett ont varigt öga över hela scenen, inramat av blåaktiga moln. Det regnade faktiskt lite på kvällen, men det var senare. Fri bar och buffé var det, eftersom det var invitation only.

Så precis när jag och Marie börjar känna oss färdiga för bingen vid niotiden så börjar Charlie från Nox-crete att snacka om att han ska åka till en riktigt sjabbig karaoke-bar, för att det är hans födelsedag. I något ögonblick av klaritud så frågade jag helt enkelt "Mind if we tag along?", och det gjorde vi. Det var så himla schysst! Rökigt, trångt, budweiser, billigt, skinnsoffor, och några helt otroliga gossar och töser vid micken! Alltså verkligen riktigt idiotduktiga! Jag hade ju fått i mig några, och gick upp på scenen och rev av Zoot Suit Riot med Cherry Poppin' Daddies, till allmänt jubel och stort ståhej! Sedan blev det massor med mer öl tills tretiden då Charlie inte höll längre, och vi åkte taxi tillbaka till Monte Carlo och tryckte i oss feta amerikanska bugare som var skitgoda. Allt detta på Nox-cretes bekostnad, riktigt hyggligt! Så jag kom i säng vid halv fyra, nu är klockan åtta och jag måste åka till mässan och dammsuga montern.

Jag har köpt Jackan, också, det glömde jag ju skriva! Det är riktigt härligt, men den är för varm att ha på sig här ens på natten så den ligger mest över en stol och ser gorgeous ut. Idag blir det nog hajarna på Mandalay trots allt, samt the Stratosphere om någon går med mig.

Det går alltså gratisbussar överallt i den här byn, från varje hotell till varje annat hotell i princip. Bara att kliva på och chilla tills man är framme, och det behövs! Med dricks till taxichaufförerna blir det dyrt i längden att åka taxi, och jag har knallat ned mina ben så jag är en decimeter eller så kortare. Jag knyter bara fast skorna på mina blodiga stumpar.

Avslutningsvis, en vits från en fruktansvärt uppmärksamhetskåt man som heter Larry, har Tom Selleck-mustasch och en röst som Paul Anka;

"Did you hear about the gay midget?"
"He just came out of the cupboard"

Och så en från Charlies kompis som var med igår;

"Bill Clinton came back from a visit with the new prime minister of china, and he steps off of Air Force One with a pot bellied pig under each arm. Of course, nobody knew why he had those, so when asked he replied "I got one for Hillary and one for Chelsea", and a lot of people thought that was really a good deal..."

Så kul hade vi igår!

En dag till

Ja... det har så att säga inte hänt så mycket idag. Jag gick på mässan, och upptäckte att de inte lottar ut Shelby GT'n, utan bara använder den för att dra uppmärksamhet till att de lottar ut en GPS. Skabbigt! Vi har ätit Tex-Mex och druckit lite drink, jag tog en öl och nu ska jag snart sova lite för ikväll så bjuder Nox-crete-gossarna på The Voodoo Lounge på Rio. Två våningars bar, alla drinkar och hors d'ouvres gratis för mig och Marie. Yumma! Jag var otrevlig med vilje för första gången på hela resan... det var en sån där gratisbusschaufför som tyckte att jag var väldigt dum och utländsk och sådär, och jag levererade den inte alls kärringaktiga kommentaren "For someone to be as rude as you, their life must really suck ass..."

Såg en Viper. Annars, inget nytt. Imorgon tänkte jag åka the Stratosphere-grejorna. Jag orkar nog inte idag.

Hell bent for leather

Hej svejs, vänner! Nu är jag tillbaka från en dags strosande. Jag gick aldrig på mässan, för pappa var så störig på vägen dit, och medan jag och Marie promenerade runt på the strip så tappade jag mitt passerkort till mässan. Det är lugnt, det kostar bara... ja fy fan.

Vi gick först till Wynn, som är tydligt marknadsfört mot européer - det är lite tystare, lite diskretare och luktar lite fräschare och det uppskattar man liksom instinktivt. Därför är det naturligt att jag och Marie valde att prova att spela lite på casinot där. Vi spelade slots i fem sekunder var och kom fram till att det är ett skitspel, oavsett inkarnation. Åt helvete med dom, helt enkelt. Så gick vi och handlade på en mall, jag köpte inget men Marie köpte någon sorts nageljox. Där hittade jag en till oxygen bar! Ett till ställe där man kan snorta i sig syre, alltså! Helt märkligt. Skorna är billiga som attan härborta, men nu när jag ska köpa Jackan (notera fullt medveten stor bokstav) så får jag faktiskt börja se över mina utgifter. Vilket för mig till nästa paragraf. Den är så dum så den kan få en titel.

Kapitel 3 (I vilket Jakob ser över sina utgifter)
_________________________________________________________
En kille på gatan (bland tusenden och åter tusenden som gör samma sak) delade ut gratisbiljetter på lite barer till oss, och frågade om dricks.
"Hur mycket?"
"40 dollar, kanske"
Och jag GAV honom 37 jävla dollares för KUPONGER! Jag hade solen i ögonen, det är min enda förklaring. De där jävlarna är gratis, man kan få dem hur lätt som helst av vem som helst, nävar och åter nävar med kuponger, buntar och åter buntar, jag kan komma hem med en container med sådana där kuponger utan problem, mina fickor vällde redan över med de helvetes små pappbitarna, de väller fortfarande över med de små jävla pappbitarna men nu har jag fyra stycken till, till ställen jag inte ens ska GÅ PÅ! Och jag gav honom 200 spänn för dem! Solen. I. Ögonen.

Vi åkte iallafall bergochdalbanan på NY, NY också, och den här gången fick jag alltså med mig kärringen upp på berget! Det var kul, vi köpte en jättebra bild av det. Så såg vi en till Gallardo, och gick in på caesar's palace vilket var väldarns flådigt! Vi orkade dock bara in på lobbyn till shoppingdelen.

Det är lite kul hur folk upplever vädret väldigt olika här. Jag, Marie och några andra som kommer från mer kylslagna delar av världen har tröjor och jackor på oss, medans residenterna och folk från SoCal, Texas och så vidare byltar på sig med skidhandskar, balaclavas (sant!) och dunjackor. Mitt i solen, vi har 14-16 grader och solsken!

Det blir ingen casinobeskrivning idag (ledsen Bimpa), för jag är trött i fingrarna. Nu ska jag sova en skvätt, sen ska jag gå och köpa den.

Jackan.

Fy satan II

Jag är av olika skäl inte på så gott humör den här morgonen, men vi ska se om det inte kan bli ett litet blogginlägg iallafall!

Igår åt jag alltså frukost på samma bufféställe igen, här på hotellet alltså, men åt en klart sansad mängd. En amerikansk tallrik, det får räcka. Sedan så åkte jag och far iväg till mässan, där jag hjälpte till att sätta upp nox-cretes monter. Det var riktigt schysst att få träffa och prata med lite riktiga amerikaner i en helt annan kontext, de var rätt så nyfikna på mig och jag på dem, så jag lärde känna dem tämligen väl under dagen. I montern bredvid våran stod en blåglänsande Shelby GT '08, och alla sade att den nog ska lottas ut till mässdeltagarna. En sådan är jag! På parkeringen stod en gul Lotus Elise, och på vägen dit såg vi en kanariegul Aston Martin Vanquish, vilket fick det att suga till rejält i kleptomannerven. (Allt detta är Tommys fel; han påpekade att min blogg har samma mat/händelse-förhållande som en fem-bok, så nu fyller jag på med bilar istället). Själva mässan är rejält stor, med mycket maskiner och häftiga displayer som visar... betong. Inte så kul, kanske.

Efter denna sejour i det amerikanska byggväsendet så åkte vi till NY, NY för bjudmat - nox-cretes ägare bjöd. Jag fattade inte att det var bjudöl vid det tillfället. En av nox-crete-killarna erbjöd sig att åka bergochdalbanan med mig eftersom Marie fegade ur (cluck-cluck), så vi drog upp på taket och hoppade i den där prylen. I kön mötte vi tre judar från det riktiga New York som hade liten rund mössa och långa skägg, och en kille från NoCal som hade åkt den där grejen arton gånger under dagen! Han hade ett åkband, som man kunde köpa för $24. Det gällde bara för den banan! Och den tog nittio sekunder att åka! Han var också uppenbart adrenalinstinn, för han hade svårt att stå still och få fram orden =) Iallafall, den där grejen utklassade brutalt alla banor i sverige. Först åker man upp högt, högt och har utsikt över vegas och the strip, bilar långt under en och sådär. Sedan... ja, det är ju en bergochdalbana så att säga. Man störtar. Med riktiga höghus runtomkring en. Jag skrattade hela tiden. Alltså hela tiden. Dom tar ju bilder på en och försöker sälja, och han Nox-crete killen sitter och håller i säkerhetsbågen och ser ut som att han ska skita på sig och jag bara skrattar ett stort glädjeskratt. Jag ska åka den igen idag, eftersom han bjöd igår så ingår det i budgeten =)

Sedan så gick vi på ett ställe som heter The Red Square på Mandalay Bay, som är en bar. Det är kommunisttema, mörkt och med röda lampor och Lenin samt hammare + skära i brons och sådär, och bardisken består av is! Det är som ett tråg mitt på disken som de fyllt med vatten och frusit, så när man ställer ned sitt dricka så kyls det! Servitriserna kom hela tiden och frågade om jag ville ha en till Jack & Coke, och ja... ni känner ju mig. De blandade tillochmed en bättre J&C än jag gör! 3/4 Jack! Skitfett, och så var det gratis. Alla bara pratade med mig och Marie och tyckte om oss, vi snackade Guitar Hero III, Rock Band (som har kommit ut här), att iTunes store suger och allt sådant. Det var detta som ledde fram till inlägget här nedan... Jag gjorde min imitation av Bill Engvall (here's your sign) för en kille från Texas, och han skrek av glädje och ringde sin fru så jag fick göra den för henne också! Det var skitkul!

Hajarna kostar 17 dollar att gå och se, så jag struntar nog i det... det känns inte helt värt. Jag har fortfarande inte köpt någon kamera, men idag ska jag gå och prova den snyggaste jackan någon av er någonsin har sett, och hoppas att den inte sitter bra på mig. För om den gör det så måste jag betala för den. Och det. Vill. Jag. Inte.

Det har blivit som ett tvång med den där jackan. Jag vill inte betala för den, men jag kommer aldrig i hela mitt liv att få tag på en liknande om jag inte köper den nu! Jaja, nu ska jag dra till mässan och vinna en Shelby GT. Mer sen! Mitt nästa inlägg tänkte jag ägna åt att beskriva något av casinona här i detalj, men för det så tänkte jag stega upp storleken och skriva anteckningar och sådär så att det blir riktigt bra.

Hej svejs!

Fy satan...

Georg undrar vart man hittar Maries blogg; den heter "ett gott liv" och återfinns till höger högst upp i min egen blogg, länkad.

För övrigt; fy satan vad tankad jag är...