Gudaburgare och Panteoner

Det är alltid lite tråkigt att resa - alltså själva resandet. Jag har rest lite för mycket för att ha en massa förväntningar och bli nervös och så - Marie blir lite inkapaciterad av förväntan, som ett barn på julafton. Jag tycker mest det är en massa väntande. Vi flög med EasyJet, vilket jag kan rekommendera - alla incheckningar och så gick väldigt smidigt och lätt! Vi tog alltså först tåget från Lund till Kastrup (det ligger i Danmark, kids), där vi fick vänta oss igenom hela flygplatsprocessen. Vi kollade lite på taxfreevaror, men på Kastrup är taxfreen liksom ett jätteområde snarare än en butik, och det var så underbemannat att varken jag eller Marie fick någon service när vi skulle handla - väldigt B.

Precis när jag hade börjat morra och gnälla lite dök det upp ett korvstånd med dansk korv, drivet av svenskar, framför mina ögon. Där hade de korvmenyer, som på bensinmackar, fast istället för läsk ingick det öl. Oh Danmark, you so euphoric. Tanten framför mig köpte en korv, killen frågade "everything on"? Vid jakande svar vräkte han på saltgurka, rostad lök, vanlig lök och en massa jox. Så var det min tur, jag beställde på svenska. Då frågade han inte "allt på", utan "senap och ketchup"? "Eh, ja tack"
"Rostad lök"?
"Jo"
"Vanlig lök"?
"Är du van vid att svenskar beställer med 'allt på' och så gnäller de när det inte betyder 'senap och ketchup' "?
Ett ögonblicks tTystnad. Ett leende från alla de anställda. Oh Jakob, you so huvudet på spiken.
"Lägg på allt det där goda, min bäste herre"
Och det var den finaste korven jag någonsin fått. Den övertrumfades senare av annan mat. Men just då, när jag var lite morrig och gnällig, var en korv med massor av olika löksorter och en fet dansk öl till det just vad jag behövde. Glad i hågen satte jag mig på planet där en äldre herre med kraftig ADHD satt med sin armbåge i mitt knä hela resan. Man kan inte få allt. Väl i Paris tog vi en promenad från metron (Luxembourg-stationen) till vårt hotell, som ligger precis vid Daubenton-Censier, på Rue Censier. Vi gick förbi panteonen, och ungefär sexhundratusen caféer. De älskar caféer i Paris. Alltså seriously. Man kan inte tänka sig det om man inte varit här. Tror jag. Kanske om man varit i Wien. Panteonen var fin. Marie var rädd för att fråga folk om vägen på franska for no reason (hon pratar flytande franska men tror inte det själv) så då gjorde jag det.

J:"Eh, skusi mwa"?
F:"~~~~#¤&%¤#"" ~~ ¤%%¤ ~~~¤#"
J:"Eh åh ry sansijé"?
F:"%¤&%¤~~~ #¤&%# ~~~ %¤#%%&%#¤"?
F: [Pekar åt ett håll, ser glad ut]
J: "Treh bjän, märsi Bo Ko"


Det gick hur bra som helst. Paris är filthy, luktar piss och cigarettrök. Också.

När vi hade checkat in på hotellet och sett vårt hotellrum (som måste vara minst i Europa) gick vi till det första caféet vi fick syn på och jag beställde den första maten på menyn. Det var en burgare. Jag kan med god marginal säga att det var den finaste hamburgare jag ätit. Jag har ätit burgare på steakhouses i Las Vegas, på burgargrillar i Chicago, i Polen, och såklart på Viggos. Den här jäveln blåste allt ur vattnet - stekt ägg, rare-grillad köttfärs och en sås på soltorkad tomat och hickory. Sicket jävla flyt! Sen drack jag en öl till och sen somnade vi på hotellrummet because trött efter resa. Marie frågade "vad ska vi göra imorgon" medans jag tuggade på gudaburgaren, och jag sade bara "detta, fast fyra gånger".
"Fyra"?
"Parisch, bejbi. Schkål".

Till PaWii på en gWii!

Nejmen då dammar jag väl av resebloggen då! Mest så att mamma vet vad jag gör, men ni andra är synnerligen välkomna att titta! Bilder utlovas! Idag bär det alltså av mot Paris! Planet går vid fyratiden nånting, tror jag. Vive La France!